Den moraliska kompassen

Bild: Martin D. Stenberg

GÄSTBLOGGARE: Martin D. Stenberg

I alla människors samvete, finns ursprungligen en substans av en moralisk kompass, som det mänskliga livet redan i sig själv har, i en viss, given beskaffenhet.

En i sig själv, strukturell och innehållsmässig bestämd substans.

Och inte, som många tror, ett slags odefinierat råstoff, som av människor kan påtryckas vilket mönster o vilken form som helst.

Den moraliska kompassen i våra samveten har således en elementär karaktär, och inte först genom mänsklig bearbetning.

Emellertid, denna ursprungliga jordmån i våra samveten, måste vårdas och förädlas. 

Från barndom och uppåt mot det vuxna livet.

Med kärlek, närhet, ömhet och kunskap.

På så sätt förädlas denna givna substans, och skapar i oss ett vaccin mot hämningslös subjektivism, hämningslös egoism.

Människan kan inte skapa något ur intet, utan behöver denna jordmån som ligger latent i hennes samvete.

På så sätt är människan avhängig av, allt det som finns i människans kultur och historia, i det som varit före henne.

Därför är alla högtider viktiga, allt i livet som människan lär sig, av det som varit före henne.

Och att lära sig så mycket som möjligt om naturen.

Människan har som sin livsuppgift, att vårda denna givna jordmån, och komma till klarhet med, alla sina möjligheter.

Om människan inte gör detta, utan passiviserar sig, kan hon lätt bli bestialisk, och då lätt glömma bort, eller bli okänslig för, den moraliska kompass, som är henne given.

Denna passivitet, som gör att man helt eller delvis struntar i sin inre, moraliska kompass, kan lätt leda fram till hämningslös subjektivism, där de gränser och den balans som man i sitt samvete egentligen på ett naturligt sätt har, då hämmas och rentav helt i hållet kan dö och försvinna. 

Upplevelser i livet, grundläggande upplevelser, skapar hos människan allt eftersom, en stark påminnelse om denna nedärvda moraliska kompass. 

Ofta är det i det materiellt och kroppsligt sinnliga, som detta livets grundstenar uppenbarar sig för oss, och som räddar oss från att gå under i självdestruktion.

Många konstnärer och författare har vittnat om detta: starka upplevelser, som fått dem att säga till sig själva: glöm aldrig bort detta!

Hasse Alfredsson och Tage Danielsson, som ju redovisat i sina liv, en så tydlig moralisk kompass, har båda två vittnat om sådana grundläggande upplevelser. 

Min stora favorit, Andrej Tarkovskij, har gjort likadant.

Dessa konstnärer är exempel på människor, som lyckats förädla sin nedärvda, moraliska kompass. 

Mannen från Nasaret, är ett annat exempel.

Där alla ögonvittnesskildringar om honom i Bibeln, redovisar en ytterst utvecklad moralisk kompass. 

Kanske allra starkast, där denna moraliska kompass visar sig, är i de ögonblickets, spontana livsgärningar, som vi människor plötsligt kan få för oss att göra.

Spontanitet är kanske att förstå, som det mänskliga samvetets mest grundläggande särdrag: här visar det sig, om den moraliska kompass vi fått i våra liv, har vårdats, odlats och förädlats! 

Vad är då motsatsen till dessa tankar om moralisk kompass i våra samveten, odlade av kulturyttringar i våra liv?

Ja, till exempel tanken, att det mänskliga livet saknar en bestämd beskaffenhet.

Att människan själv, utan denna kompass, har till uppgift att ge det oordnade och kaotiska i tillvaron, mening och innebörd.

Att tillvaron förutsätts vara tom och utan mening.

Sådana tankar blockerar den moraliska kompass, som jag tror finns, som ett frö, i oss alla.

När jag tänker på min inre kompass, min inre moraliska kompass, får jag alltid en bild framför mig; jag är barn, och deltager i min pappas morgonbön på hans pastorsexpedition.

Jag ser på mattan framför mig, fylld av vita blommor på brunröd botten, jag ser pappas svarta kaftan hänga på en spik, jag hör pappas röst, då han tar upp ett Bibelord, jag hör oss sedan alla sjunga ”morgon mellan fjällen hör hur bäck o flod, sorlande mot hällen sjunga Gud är god Gud är god.”Sedan , då vi sjungit klart, och vi fått Herrens välsignelse över oss brukar pappa säga till mig; ”du är en tapper gosse”. 

Detta är min moraliska kompass jordmån och grogrund.

Martin D. Stenberg 

3 svar på “Den moraliska kompassen”

  1. Hej från föredetta kotolik mm.
    Mistänker att ordet ”reinkarnation” är obekvämt för dig.
    Allt du skriver här skulle på ett enkelt sätt förklaras med reinkarnation, tidigare liv och liv mellen liven (LBL på engelska). Man planerar helt enket sitt liv på jorden (eller annan planet i universums
    alla galaxer) innan man kommer hit.
    Kommer det svar med ”demoner” som pingstvänner alltid tar till?
    Du hittar mera här: ”Life Between Lives”: https://rebbe.danskyrka.eu/book/michael-newton-2004/
    PS: Har du inga kattegorier i WP: Kategorier: ”Uncategorized”?
    MVH
    ”Rebbe” Andrzej Klasén

    1. Hej Andrzej! Jättekul att du har läst Martin D Stenbergs gästblogginlägg! Jag ska meddela Martin att du har skrivit så kanske han svarar dig här i kommentarsfältet. För egen del kan jag säga att jag inte tror på reinkarnation då min tro handlar om ett evigt liv efter vår vandring på jorden. Jag tycker i varje fall att det är intressant att du väcker frågan, och vill gärna ställa en motfråga: Hur kommer det sig att du lämnade katolicismen? Vad hände i ditt liv och i din relation med Gud? Bästa hälsningar, Pär – Hobbyteologen.

  2. Hej jag tror inte det fungerar med förklaringar, instruktion , facit eller plan vad gäller trosfrågor.
    Då hamnar man alltid fel.
    Jag är kristen evangeliskt lutherskt kristen, men ser inte Bibeln som en instruktionsbok eller ett facit i hand eller faktabaserad handlingsplan , utan som en livets källa att ösa ur.
    Litteratur helt enkelt.
    Jag har respekt för alla trosinriktningar, även reinkarnation.
    För mig är Gud och Evolutionen samma sak .
    Religion handlar om vad det är att vara människa, vem Gud är och vad kärlek är för något .
    Uttryckt med hjälp av mytologi .

    Mvh Martin Stenberg

Lämna ett svar till Pär Gustafsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.