Om tvivel

Den här bloggen är ganska ny. Jag startade blogga som Hobbyteologen full av Helig andes kärleksfulla kraft – men sedan hände något. Den här veckan stod det plötsligt klart för mig att jag har tvivel, tvivel om Gud och Jesus och den kristna läran!

Så jag startade full av Helig ande men tappade plötsligt ångan och fylldes av tvivel! Har skeptikerna i själva verket rätt i att kristendomen är en mänsklig konstruktion, en fiktion?

Jag tror att den utlösande händelsen var mötet med den gravida kvinnan på tunnelbanestationen. Jag brast mot henne, mot Gud och mig själv! Självklart skulle jag ha hjälpt henne trots min trötthet och bekvämlighet. Jag skulle lyssnat på hjärtat snarare än förnuftet.

Synd betyder att missa målet. Och eftersom jag missade målet den gången – ett vidöppet mål dessutom! – är det kanske inte så konstigt att jag kände att ångan gick ur mig. Det svider att vara ärlig och öppen med sina brister och felsteg.

Det är svårt att vara kristen i världen. Någon har sagt om att vara kristen att det är att ständigt gå i motvind, och nog ligger det något i det. Särskilt när vi lever i ett av världens mest sekulariserade länder med postmoderna värderingar som gör oss – eller i varje fall de som inte är troende kristna i vårt land – till värderingsmässiga extremister. I varje fall i ett globalt perspektiv, men också i ett europeiskt perspektiv i viss mån.

Men visst, att konstatera att livet är jobbigt är inget svar, ingen lösning på tvivlets problem, även om det blir lättare att andas när man inser att mycket världsligt går tvärs emot den kristna livsstilen och tron.

Jag bestämde mig för att gå back-to-basics, tillbaka till det som en gång fick mig att bli teist och därefter troende kristen. Det moraliska argumentet.

Världen är full av ondska och kaos. Vi kan blicka bakåt och se två världskrig under det senaste århundradet, inget av dem hade religiösa orsaker. Miljoner och åter miljoner människor miste livet. Det femte budet säger att du ska inte dräpa, tala om ondska när brott mot budet görs till en dygd i människornas värld!

Det finns mänsklig ondska vi helst inte vill tänka på alls. Brott mot liv och hälsa. Mörkret, kaoset och ondskan finns både då och nu, både långt borta och nära.

Men mörkret kan inte finnas utan ljus! Det onda är blott avsaknaden av det goda! Om det inte fanns en Gud som definierade i absoluta termer vad som är gott, så skulle det ”onda” inte existera. Men minsta barn – ja, kanske barn mer än många vuxna! – vet att man inte ska döda, inte stjäla, inte ljuga. Det finns inget rättssystem i världen som tillåter mord. Inte ens i de regimer där lagen i praktiken upphävs och laglösheten är norm inom stora delar av samhället, är mord avkriminaliserat. Varför? Jo, det finns rätt och det finns fel, och att döda är fel – det är en universell, intuitiv sanning som de allra flesta hittar inom sig om de inte själva är förvridna av mörkret.

Därför står vårt hopp till Gud och hans enfödde son, Jesus. Utan Gud vore allting möjligt, ingen ondska skulle kunna stoppas med orden ”det är orätt!” för det vore inte orätt. Det onda vore inte längre ont. Synd, lidande, ond, bråd död vore inte mer ont än den godaste gärningen vi kan uppbringa: Att agera utifrån kärleken! Utifrån hjärtat!

Det onda som sker i vår värld, i den mån det är orsakat av mänskliga handlingar, kommer sig av att Gud valde att ge oss en fri vilja; inte en styrd, förslavad vilja under hans fjätter och bojor. Nej, vi fick friheten att välja och förnuft att välja med.

Så, för att återgå till tvivlets problem från inledningen. Mitt svar, som får mig att återvända från tvivlens tassemarker till hjärtats väg och Jesus, är att utan Gud vore världen och livet outhärdligt i all sin bottenlösa ondska. Men, eftersom ondskan inte är bottenlös, eftersom det finns goda krafter i världen och kosmos, så finns Gud. Och vi kan var och en välja, varje gång vi väljer väg och handling, att vara en del av det goda eller onda. Det är min intuitiva slutsats och tro.

Men det finns även en annan viktig sak.

Tvivel är en del av tro. Det är inte farligt att tvivla i sig, det gör vi nog alla som lever i Jesus Kristus; det blir bara ett problem, en synd, när vi ger upp mot tvivlens makter. Kastar in handduken. Och det behöver man inte göra.

För det kan ta fem minuter, ett par veckor, eller ett halvt liv för oss att hitta tillbaka till vägen, sanningen och livet – Jesus väntar ändå lika tålmodigt på oss.

2 svar på “Om tvivel”

  1. vi har inte fri vilja
    vi styrs av instinkter
    samma instinkter som getingar har
    anfall vid minsta anledning
    Jesus visar oss vad vi kan bli
    mycket få är intresserade

    1. Hej Kjell!

      Tack för din kommentar! Förlåt att mitt svar har dröjt! Jag skulle vilja fråga dig hur du kan vara så säker på att vi inte har fri vilja? Du säger att vi styrs av instinkter – vilket skulle betyda att vårt beteende är programmerat och deterministiskt (allts förutbestämt) – men jag vill fråga dig: Är din kommentar (alltså dina idéer) också förutbestämd, en instinktiv reaktion du inte har någon kontroll över? Personligen tycker jag det verkar osannolikt. Jag tror att du har (viss) kontroll över det du skriver. Du är ingen geting, tror jag, utan en människa skapad till Guds avbild.

      Allt gott,
      Hobbyteologen/Pär

Lämna ett svar till kjell arvidsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.